Josefin skrev roman om sitt yrke som sjuksköterska

21 december, 2018

Ämnen i artikeln

TEXT OCH FOTO: LINN ALMERUD

Vilken bild har vi av sjuksköterskeyrket idag, och förstår omgivning verkligen vad det innebär att arbeta som sjuksköterska? Josefin Wiking ville ge en verklighetstrogen skildring av sjuksköterskans vardag. Det resulterade i romanen ”På egna ben”.

Romanen är inspirerad både av vad jag själv har varit med om men också vad jag har hört andra berätta om. Sedan är det omarbetat såklart. Den är jordnära och verklighetstrogen och skildrar komplexiteten man ställs inför när man är ny i yrket och ofta väldigt ung”, säger Josefin Wiking.

I romanens centrum står nyutexaminerade sjuksköterskan Sofia som precis fått sitt första jobb på en akutvårdsavdelning. Läsaren får följa då hon för första gången ska stå på egna ben i en ny bransch och förväntas kunna hantera alla olika delar av yrket, från svårt sjuka och ibland döende patienter till närstående i chock och samarbeten med kollegor.

Erfarna kollegor har jättestor betydelse. Har man inte det skapas en otrygghet.

– Det jag beskriver i boken är inget mardrömsscenario men heller ingen dans på rosor. Jag försöker ge en bild av en ganska vanlig avdelning inom akutsjukvården. Sofias första dag som beskrivs är inte en underbar dag. Sedan växlar känslan av att må bra och trivas med känslan av att hon inte kommer att klara av jobbet.

Viktigt att växa in i rollen

Josefin Wiking har själv arbetat som sjuksköterska i tio år, både i Sverige och utomlands och trivs bra i yrket. Ett av syftena med att skriva boken var att ge en verklighetstrogen bild av sjuksköterskans vardag, men även betona vilken stor betydelse det har för en nyexaminerad att få en god inskolning och stöttning från kollegor, samt att få växa in snarare än att slängas in i yrket.

– Om ens första arbetsplats blir en avdelning med hög arbetsbelastning, med dålig stämning, taskiga hierarkier och dåligt ledarskap och utan erfarna kollegor då är nog risken stor att man som nyutexaminerad blir skrämd av yrket.

På egna ben. Roman av Josefin Wiking.

Josefin började sin egen yrkesbana inom palliativ vård vilket hon beskriver som en mjukstart i jämförelse med att börja inom akutsjukvården. En tydlig sjuksköterskeroll skapade en god grundtrygghet i arbetet.

– Men när jag har sett nya sjuksköterskor komma till akutverksamheten har jag funderat över vad som skulle ha hänt med mig om det också varit mitt första jobb. Hade jag blivit så förtjust i yrket då som jag är nu, eller hade jag blivit skrämd och backat?

Goda samarbeten bidrar till trivsel

I dag arbetar hon på Karolinskas strokeenhet och en anledning till att hon trivs så bra är de fina samarbetena mellan olika yrkesgrupper, samt att det alltid har funnits erfarna kollegor som hon har kunnat fråga om råd.

– Erfarna kollegor har jättestor betydelse. Har man inte det skapas en otrygghet, och då kommer stressen och man mår dåligt psykiskt och känner kanske att man inte vill göra det här.

I romanen kämpar sjuksköterskan Sofia med att hantera patienternas behov, de närståendes önskemål, ibland ansträngda relationer till andra yrkesgrupper och de inte alltid så samarbetsvilliga nära kollegorna. Josefin berättar att flera som har läst boken känner igen sig i situationerna som beskrivs.

Många har en bild av sjuksköterskan som den rara och trevliga människan.

– En sjuksköterska jag träffade, som också hade börjat sin yrkesbana på en akutvårdsavdelning, berättade att hon grät hela första veckan. Hon grät på toaletten och hon grät när hon kom hem, för att hon var så stressad och kände sig så ensam i alla krav. Just att det finns så många förväntningar på sjuksköterskan är något jag försöker skildra med boken. Vad är mitt ansvar som sjuksköterska, vad måste jag säga nej till och vad får jag säga nej till?

Stor okunskap om sjuksköterskeyrket

Josefin började skriva på boken under sin första mammaledighet. En av anledningar var upptäckten att både vänner och familjemedlemmar ofta hade dålig koll på vad sjuksköterskeyrket verkligen innebar.

– Som sjuksköterska får man ju inte berätta så mycket om sitt jobb, men jag upplever att många har otroligt dålig koll på vad jobbet innebär. Min man hade exempelvis svårt att förstå varför jag var så trött när jag kom hem. Så jag ville försöka beskriva yrket, vad man tänker, känner och vad som sker. Det var då jag började skriva.

Hon upptäckte snart att någon liknande bok inte fanns tidigare. Hon hoppas att boken ska bidra till en bättre uppfattning om sjuksköterskeyrket och gärna bidra till debatten om sjuksköterskebristen genom att visa vilken verklighet de arbetar i.

– Många har en bild av sjuksköterskan som den rara och trevliga människan. Men det är ett otroligt komplext och ett väldigt svårt jobb. Det är det jag vill försöka ge en bild av, säger Josefin.

Ämnen i artikeln

Du kanske också är nyfiken på att läsa:

Ann Ödlund Olin

Hur hänger mat och tillfrisknande ihop?

Ann Ödlund Olin, är sjuksköterska och forskare och har projektlett införandet av ett nytt måltidskoncept för patientmaten på Karolinska Solna. Hon är glad över att patienterna nu får vällagad mat tillagad på plats.

Här finns plats för barnens språk

Logopederna Linnea Vestermark och Lovisa Elm har sin arbetsplats på en språkförskola. Här går barn med grav språkstörning och språkträningen är en del i den dagliga verksamheten. Det är en behandlingsform.

Patienter på intensiven screenas med ny metod

Att få uppföljning för att bearbeta sina upplevelser är viktigt för många patienter som vårdats på intensivvårdsavdelning. Läkaren Anna Miltons forskning ska göra det lättare att identifiera vilka patienter som är i behov av det.

Nya lokaler ger bättre övervakning av epilepsipatienter

Minst 81 000 personer i Sverige har epilepsi, varav 12 000 barn. För de flesta fungerar medicinerna, men för en tredjedel krävs kirurgi. Sedan i höstas har Karolinska Universitetssjukhuset fått större möjligheter till övervakningsundersökningar under dygnets alla timmar för dessa personer. Syftet är att hitta just de patienter som kan få ett normalt liv tack vare kirurgi.

Hon ger röst åt ALS-patienterna

På vänstra underarmen har hon en ängel och orden ALS-fighter intatuerade. Mia Möllberg lät göra tatueringen i år. – Jag har orken och drivet, säger hon om rollen som patientrepresentant i ett av Karolinskas vårdflöden.

Att hitta sitt sociala nätverk när livet ställs på ända

Det som är viktigt när man är frisk blir ännu viktigare när man är svårt sjuk. Hur går det till att både bevara och skapa nya relationer när en diagnos förändrar hela livet? Det undersökts nu i ett patientdrivet projekt på Karolinska.