Hon ville berätta allt – och fick uppfinna ett nytt material

19 juni, 2018

Ämnen i artikeln

TEXT: LINN ALMERUD • FOTO: ANNA LARSSON

Det går inte att ta in hela konstverket på en gång – man måste låta blicken vandra. Miriam Bäckström är konstnären bakom den drygt 47 meter långa gobeläng som omfamnar Sune Bergströms aula.

Vägen fram till färdigställandet av gobelängen ”Ready to tell all” har varit lång och tagit flera oväntade vändningar. Miriam Bäckström fick uppdraget för fem år sedan, men bara två veckor innan den sattes upp kom det slutliga resultatet från brandskyddstestet.

– Det har varit ett enormt lärorikt, spännande, långsamt och envetet arbete. Det finns så många moment i ett sådant här verk. Det finns både fördelar och nackdelar att ha lång tid på sig, berättar hon.

GOBELÄNGEN BESTÅR AV en mängd föremål i olika material, färger och former. Totalt fotograferade hon 1000 saker i minst sex olika positioner. Allt är fotat underifrån, eftersom det är så man oftast kommer att betrakta gobelängen. Därefter valde hon ut de bilder som skulle användas.

– Jag har valt föremål som på något sätt attraherar mig. Det måste inte vara på ett positivt sätt, jag kanske förfasas över dem. Jag har valt enkla föremål som souvenirer, leksaker, krukor. Det är en blandning av högt och lågt och alla som kommer hit ska kunna identifiera sig oavsett ålder, kultur, bakgrund eller klass.

HON HAR BLAND annat använt saker från sin egen samling av föremål från olika kontinenter. Intentionen är att gobelängen ska vara en egen värld. Storleken bygger in en rörelse då man inte kan ta in hela konstverket på en gång utan måste vandra med blicken. Färger och former återkommer för att betraktaren lättare ska kunna ta till sig verket. Gobelängen är tillverkad i ett belgiskt väveri och skapad utifrån enbart tolv färgtrådar. En fråga hon brottades med var vilket material gobelängen skulle vävas i då det måste vara brandsäkert.

Vad jag vet är det första gången det vävs en gobeläng i det här materialet

– Textiler som ska hänga i offentliga miljöer behöver doppas i kemikalier för att flamsäkras. Men det går inte på ett sjukhus, så vi var tvungna att uppfinna ett nytt material som godkänns här. Vad jag vet är det första gången det vävs en gobeläng i det här materialet.

DE VAR ÄVEN tvungna att väva gobelängen lite större än planerat, eftersom den krymper i första kemtvätten.

– Det är nog ovanligt att man hänger en gobeläng där betraktarna kan ta på den. Så om tio år kanske den behöver tas ner och tvättas. Då är det bra om den redan har krympt, för den krympte mycket.

Titeln på gobelängen är ”Ready to tell all”. Namnet kommer av att den hänger just i en aula.
– Som regel är det någon som ska presentera något här. Men de här figurerna har också någonting att säga. Varje person, varje föremål har någonting att säga, för alla bär på en erfarenhet, säger Miriam Bäckström.

Fler konstverk du bör se:

  • Dagdrömmarnas stad – Jonathan Josefsson (graffitisignaturen ”Ollio”), Pedagogiskt resurscentrum
  • Puls – David Svensson, entrén Eugeniavägen 23
  • Skylight – Astrid Krogh. Ljusgården plan 7–12

Ämnen i artikeln

Du kanske också är nyfiken på att läsa:

Nya lokaler ger bättre övervakning av epilepsipatienter

Minst 81 000 personer i Sverige har epilepsi, varav 12 000 barn. För de flesta fungerar medicinerna, men för en tredjedel krävs kirurgi. Sedan i höstas har Karolinska Universitetssjukhuset fått större möjligheter till övervakningsundersökningar under dygnets alla timmar för dessa personer. Syftet är att hitta just de patienter som kan få ett normalt liv tack vare kirurgi.

Hon ger röst åt ALS-patienterna

På vänstra underarmen har hon en ängel och orden ALS-fighter intatuerade. Mia Möllberg lät göra tatueringen i år. – Jag har orken och drivet, säger hon om rollen som patientrepresentant i ett av Karolinskas vårdflöden.

Att hitta sitt sociala nätverk när livet ställs på ända

Det som är viktigt när man är frisk blir ännu viktigare när man är svårt sjuk. Hur går det till att både bevara och skapa nya relationer när en diagnos förändrar hela livet? Det undersökts nu i ett patientdrivet projekt på Karolinska.

Patienter får mer att säga till om på Karolinska

Nu finns det patient- och närståenderepresentanter på flera nivåer där beslut fattas på sjukhuset. – Men viktigast för patienters inflytande är fortfarande det som händer i mötet mellan vård och patient varje dag, säger Anna Schandl, chefsjuksköterska på staben Kvalitet och Patientsäkerhet.

”Vi ska inte vara rädda för att tala om makt”

När Strategiska patient- och närståenderådet gjorde en lista över frågor de vill arbeta med hamnade trygg tolkning i topp.
– Drivkraften i allt jag gör är att stärka inflytandet för människor som inte har så mycket makt. Det är fantastiskt att få arbeta tillsammans med vården i sådana frågor, säger Angelica Frithiof, rådets ordförande.