Här finns plats för barnens språk

5 mars, 2019

Ämnen i artikeln

TEXT OCH FOTO: SUSANNE BERGQVIST

Precis som på vilken förskola som helst möter en skogräns i hallen och ljudet av barn som pratar och leker längre in i lokalerna. Men här är lite mer än en vanlig förskola. På en särskild språkavdelning jobbar logopederna Lovisa och Linnea med språkträning.

Här går barn med grav språkstörning och språkträningen är en del i verksamheten.

Lovisa Elm och Linnea Vestermark är anställda av Funktionsområde Logopedi på Karolinska Universitetssjukhuset, men har sin dagliga arbetsplats på en förskola som finns på Huddinge sjukhusområde och drivs av Pysslingen. De arbetar i team med förskolans pedagoger.

På förskolan finns flera avdelningar, två traditionella avdelningar, två med språkinriktning, Humlan och Biet och en för barn med dövhet och hörselnedsättning.

Men varför finns det logopeder på förskolan?

– Vi är här för att hjälpa barnen med deras språkutveckling. De barn som går hos oss har grav språkstörning och har behov av språkträning. De har fått remiss hit via logoped. Det här är en behandlingsform, säger Lovisa Elm.

De menar att behovet av den här typen av verksamhet är stort och att det finns fler barn som skulle kunna vara hjälpta av att gå på språkförskola.

– Även om språkstörning är en ganska vanlig funktionsnedsättning är det inte så många som känner till att den finns, berättar Linnea Vestermark.

Logopederna Lovisa Elm och Linnea Vestermark.

Barnen på språkförskolans avdelningar Biet och Humlan har en individuell behandlingsplan som bygger på en kartläggning av de språkliga förmågorna.

– Utifrån kartläggningen sätter vi mål för vad varje barn behöver träna. Vi har individuell behandling med språklig träning två gånger i veckan och en gång i veckan i grupp, säger Lovisa.

Behandlingsplanen tar de fram i samverkan med pedagogerna på förskolan och med föräldrarna. Logopederna tar också fram det material som barnen ska jobba med, ofta i samarbete med pedagogerna.

– Barnen får en intensiv och mångsidig språkbehandling både av oss och pedagogerna. Vi logopeder väljer ut vad vi ska jobba och vilka material vi ska använda utifrån behandlingsplanen, säger Linnea.

Alla barn som går här har stora språkliga nedsättningar.

– Barn med språkstörning behöver många repetitioner, om man jämför med barn med typisk språkutveckling kan det räcka med att ett ord sägs en gång för att de ska lära sig ordet, säger Lovisa och fortsätter.

Språket är viktigt i samspelet med andra.

– Språket är viktigt i samspelet med andra. Vi vet att om man inte förstår alla ord så hänger man inte med i leken eller om barnet har svårt med uttalet så förstår inte kompisarna vad som sägs. Barn med språkstörning kan bli tysta, stökiga och få svårt att leka på grund av sina svårigheter.

Vad i leken kan vara svårt?

– Låtsaslekar kan vara svåra, de kräver ofta en viss språklig nivå och kan innehålla för svåra ord. Att ta turer kan också vara svårt att hänga med i, det kan gå för snabbt.

Pedagogerna arbetar också dagligen med att stimulera språket och miljön i förskolans lokaler är anpassad för att underlätta för barnen. När vi går runt på avdelningen visar Lovisa bilder utplacerade eller uppsatta på olika platser – i köket, på väggen i ett av lekrummen och i korridoren.

Vad är alla bilder som finns här till för?

– Vi använder bildstöd i samtal och i leken. Bilderna eller korten ger något att utgå från. Till exempel om barnen inte hittar orden vid matbordet kan de peka på vad de vill, då upprepar pedagogerna sedan ordet.

Det finns bildstöd för lekar. När någon leker frisör, kan bilder ge stöd att berätta vilken frisyr man vill ha, kanske en fläta. Och om någon vill berätta om sin favoritpokemon, kan de använda bilder med pokemons som finns upphängda på en vägg i korridoren.

I en av Lovisas skrivbordslådor finns ett förråd av användbara bilder.

 

Lovisa visar hur det kan gå till när det är samling. Hon pekar på en stor tavla i ett av rummen som innehåller flyttbara foton på alla som arbetar och går på avdelningen, bilder med motiv som illustrerar olika aktiviteter, veckodagarna och en del annat:

– Idag är det fredag. Vilka är här? Vem är hemma? Vem ska duka? Vem ska ha språkträning? Så här går pedagogerna igenom dagen och barnen kan samtidigt lättare prata om dagen, med stöd av bilderna.

Pedagogerna på förskolan kan TAKK som står för Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation. Föräldrarna erbjuds också utbildningar i metoder för språkstöd i vardagen som metoder för teckenstöd och passiv korrigering – det handlar om att systematiskt upprepa det barnet sagt men i korrekt form. De visar hur passiv korrigering det kan gå till:

– Titta grisorna, säger Lovisa.

– Ja, titta grisarna, säger Linnea som använder metoden passiv korrigering.

– En språkstörning går vanligtvis inte över, men den kan förbättras. Här får barnen möjlighet att utvecklas, vi ser att de gör det och att de mår bra av den här verksamheten. Något som också visar sig i föräldraenkäter. Den utvecklingen vill vi hitta bättre metoder för att kunna mäta, säger Lovisa.

Både Lovisa och Linnea har språkträningen i sina arbetsrum. Här har de ett litet bord med plats för   övningsmaterial.

– Vi brukar säga att vi jobbar. Idag ska jag och ett av barnen beskriva bilder. Vi har två spelkartor. En av oss beskriver en bild som den andra inte ser och den andra gissar vad det kan vara.

Linnea ger ledtrådar i spelet.

Linnea leder konversationen framåt och ger ledtrådar: ”Ofta äter man dem på sommaren”. ”Päron” får hon till svar. En till ledtråd: ”de är röda”. ”Det är jordgubb”, säger han glatt.  ”Jag vill ha jordgubb”.

Och inne i Lovisas rum, som ligger mittemot Linneas, övas på språklig medvetenhet med en 6-årig pojke.

Språkträning med sammansatta ord.

Hon sorterar bilder och delar ut kort, fem till de var, och blandar sedan resten av korten till spelet som går ut på att para ihop olika ord till nya sammansatta ord. Här blandas koncentration med  skratt.

”Vill du börja?” ”Ja” ”Jag fick blå”. ”Och klocka. Det blir blåklocka, säger han nöjt.”

OM SPRÅKSTÖRNING

Studier visar att mellan 6-10 procent av alla förskolebarn har en språkstörning.

I grundskolan har 0,7 procent en grav språkstörning, det är något fler i förskoleåldern. Barn med grav språkstörning är i behov av språkträning.

Språkstörning mäts utifrån språkliga förmågor som uttrycksförmåga och förståelse i förhållande till barnets ålder.

Det är en funktionsnedsättning, som behandlas med språkträning. Det är även ganska vanligt att barn med hörselnedsättning eller autism kan ha språkstörning.

SPRÅKFÖRSKOLA

Språkförskolan är en behandlingsform för barn med grav språkstörning men som inte har andra funktionsnedsättningar som t ex autism. Barnen kommer till förskolan på remiss. Det är logopederna på förskolan som bedömer om barnen tillhör målgruppen för verksamheten. Det finns språkförskolor på några platser i Stockholm och i landet.

Läs mer: På specialpedagogiska myndigheten finns information om skolmiljö och barn med språkstörning:  sök mer information här

Ämnen i artikeln

Du kanske också är nyfiken på att läsa:

Ann Ödlund Olin

Hur hänger mat och tillfrisknande ihop?

Ann Ödlund Olin, är sjuksköterska och forskare och har projektlett införandet av ett nytt måltidskoncept för patientmaten på Karolinska Solna. Hon är glad över att patienterna nu får vällagad mat tillagad på plats.

Patienter på intensiven screenas med ny metod

Att få uppföljning för att bearbeta sina upplevelser är viktigt för många patienter som vårdats på intensivvårdsavdelning. Läkaren Anna Miltons forskning ska göra det lättare att identifiera vilka patienter som är i behov av det.

Nya lokaler ger bättre övervakning av epilepsipatienter

Minst 81 000 personer i Sverige har epilepsi, varav 12 000 barn. För de flesta fungerar medicinerna, men för en tredjedel krävs kirurgi. Sedan i höstas har Karolinska Universitetssjukhuset fått större möjligheter till övervakningsundersökningar under dygnets alla timmar för dessa personer. Syftet är att hitta just de patienter som kan få ett normalt liv tack vare kirurgi.

Hon ger röst åt ALS-patienterna

På vänstra underarmen har hon en ängel och orden ALS-fighter intatuerade. Mia Möllberg lät göra tatueringen i år. – Jag har orken och drivet, säger hon om rollen som patientrepresentant i ett av Karolinskas vårdflöden.

Att hitta sitt sociala nätverk när livet ställs på ända

Det som är viktigt när man är frisk blir ännu viktigare när man är svårt sjuk. Hur går det till att både bevara och skapa nya relationer när en diagnos förändrar hela livet? Det undersökts nu i ett patientdrivet projekt på Karolinska.

Patienter får mer att säga till om på Karolinska

Nu finns det patient- och närståenderepresentanter på flera nivåer där beslut fattas på sjukhuset. – Men viktigast för patienters inflytande är fortfarande det som händer i mötet mellan vård och patient varje dag, säger Anna Schandl, chefsjuksköterska på staben Kvalitet och Patientsäkerhet.