Strokenörden som väljer Karolinska

18 juni, 2018

Ämnen i artikeln

TEXT: KARIN CRANTZ • FOTO: INGELA WÅHLSTRAND

KRÖNIKA. Varje morgon när jag tar bilen till jobbet kommer jag till en T-korsning, ett vägskäl där jag kan välja att ta höger eller vänster. På skylten till höger står det Enköping 20 och på skylten till vänster står det Stockholm 50. Många gånger när regnet öser och det är mörkt tänker jag att det vore bra mycket enklare att ta höger i den här korsningen. Jo, det finns ett litet trevligt sjukhus i Enköping också. Med en strokeavdelning!

Och jag är en stroke-nörd. Det låter dumt att säga att jag älskar stroke, men jag älskar att vara en del av den vård som ger människor en chans mot stroken! När jag sitter där i bilen och har mot allt förnuft valt att svänga vänster en tidig morgon, väller tankarna fram. Varför blev det Karolinska?

Varför blev det en gång Karolinska och fortfarande, efter 11 år, har jag inte kommit därifrån? Trots medierapportering om en sjukvård i kris, om sjuksköterskor som sliter ut sig tills de blir sjuka, och om ett stort nytt sjukhus där teknologin är så avancerad så att ingen förstår hur den fungerar. Det låter ju föga lockande.

Missförstå mig nu inte; jag säger inte att sjukvården fungerar felfritt. Vi kämpar med att rekrytera sjuksköterskor, och vi skäms över att inte kunna erbjuda bättre arbetsvillkor så att fler väljer att jobba hos oss. Och tills vi får in fler kompetenta sjuksköterskor står vårdplatser tomma och gapar hungrigt efter patienter. Patienter som nu får vänta. Detta är en sorg, och en skam. Detta är utbrett över hela Stockholm, ja över hela landet. Stängda vårdplatser på grund av sjuksköterskebrist. Det är en sorg.

Efter ett dygn kunde hen stå, gå och prata

Så, åter till att jag valde att svänga vänster och köra fem mil istället för två. När jag började på Karolinska för drygt 11 år sedan som nästan nyfärdig sjuksköterska fick jag upp ögonen för hur många studier som pågick. Hela tiden var det något nytt man skulle testa, mäta, kontrollera. Och hela tiden växte strokesjukvården fram, från att mest ha varit inriktad på att undvika komplikationer av stroken, till att faktiskt bota människor. I början var enda behandlingen intravenös trombolys. Det gavs inte till särskilt många eftersom det måste ges så snabbt efter att man blivit sjuk, och patienterna kom inte in till sjukhuset i tid, och väl på sjukhuset tog handläggningen för lång tid. Några fick trombolys, och några blev bättre. Efter en stor strokekampanj mot allmänheten och en studie där ambulanserna skulle prioritera patienterna annorlunda, började vi få in fler patienter inom tidsfönstret för trombolys och kunde hjälpa fler. Men samtidigt fanns det patienter som hade så stora blodproppar i hjärnan att trombolys inte hjälpte. Inom ramen för studier prövade man därför fram metoder för att mekaniskt dra ut blodpropparna ur hjärnan genom blodkärlen och ut i ljumskartären. Det visade sig vara framgångsrikt, och blev en vedertagen behandling. Men patienterna kom åter för sent till oss för att få behandling tillräckligt snabbt. De mellanlandade på andra sjukhus och tiden från insjuknande till behandling kunde vara flera timmar, vilket ger en större hjärnskada. Så ett nytt projekt drog igång för att få patienter med stora blodproppar direkt till Karolinska i Solna där sådana behandlingar görs. Och efter hårt arbete av många engagerade personer så fick vi till en förändring i hela SLL där de svårast drabbade strokepatienterna skall sorteras direkt till Karolinska Solna av ambulansen, och komma direkt in till neurocentrum utan att passera akutmottagningen, mötas upp av stroketeamet och direkt rullas in på neuroröntgen för snabb utredning och igångsättande av behandling.

Jag vet att det jag gör är viktigt och gör skillnad i människors liv

Häromdagen kom en sån patient. En halvsidigt förlamad patient utan talförmåga, som körts genom Stockholm från södra sidan direkt till oss. Från att hen kom in tills att vi startade blodproppslösande behandling tog det 10 minuter. Tills att man dragit ut blodproppen tog det ytterligare 40 minuter. Efter ett dygn kunde hen stå, gå och prata.

När jag tänker på allt detta som jag varit en del av de senaste 11 åren, och den lyckokänslan jag känner när jag kvalitetsgranskar vårt eget arbete, då blir det ganska självklart. Det är klart jag svänger vänster! Det är klart jag kör några mil extra. Jag lyssnar på radion och hör hur de rapporterar om att NKS kostat alldeles för mycket och att takplåtarna redan ramlar ner. Jag suckar, ler och byter kanal. För jag vet. Jag vet att det jag gör är viktigt och gör skillnad i människors liv.

Och snart är jag framme vid det stora sjukhuset och har parkerat. Och jag går med stolta steg in på min arbetsplats och fortsätter göra skillnad.

Krönikör Karin Crantz, Tema Neuro. Foto: Ingela Wåhlstrand

//Karin Crantz, sjuksköterska Patientflöde Stroke, Tema Neuro, Karolinska Universitetssjukhuset

 

FAKTA TEMA NEURO

Tema Neuro har huvudansvaret för neurologisk sjukvård i Stockholm och är ensamutövare av neurokirurgi, ryggmärgsskadevård, trombektomier vid stroke och strålknivskirurgi. Tema Neuro samlar ett tiotal patientflöden inom neurosjukvård med framstående forskning, utbildning och innovation.

Universitetssjukvården har en speciell uppgift – inte bara att ge den bästa vården utan också att utveckla den. Inom neurosjukvården sker utvecklingen främst inom: interdisciplinära och interprofessionella team, tidskritiska processer, ökande behov av interventionsbehandlingar samt inom nya effektiva läkemedel.

Korta fakta om temat

  • Temats patientflöden motsvarar idag vårdvolymer på cirka 9 000 vårdtillfällen och cirka 75 000 besök.
  • Inom temat utförs cirka 2 500 operationer per år varav 450 är strålkirurgiska ingrepp.
  • I dag arbetar cirka 650 medarbetare inom temat.
  • Alla patientområden har verksamhet både i Huddinge och i Solna
  • Temat ansvarar för utbildning inom många olika yrkeskategorier på både specialist- och grundläggande nivå.
  • Inom temat pågår idag cirka 50-100 forskningsprojekt.
  • Tema Neuro har 3 patientområden och 13 patientflöden.

Ämnen i artikeln

Du kanske också är nyfiken på att läsa:

Bättre omvårdnad vid akut förvirring

Om patienter som har ökad risk att drabbas av förvirring identifieras snabbt, kan rätt omvårdnad minska lidande, oro och komplikationer. Risken att drabbas är större för vissa patientgrupper och typer av ingrepp och både inom tema Hjärta och Kärl och tema Åldrande som finns stora patientgrupper som har risk att drabbas.

Liv efter döden för Karolinskas plasthandskar

Ett liv efter döden för engångshandskar, är det möjligt? Absolut! Det visar ett nyligen avslutat projekt där Karolinskas plasthandskar blivit mattor. Men det finns mer att göra för miljön. Det stod klart när sjukhusets miljöavdelning nyligen höll stormöte på temat cirkulär ekonomi och effektiv resurshantering.

Cathrin Hällström

Vad är intensivvård?

I intensivvården tar vi hand om de mest kritiskt sjuka patienterna. Att få arbeta med människor som är svårt sjuka är en ynnest, och det ger en ökad förståelse för livets skörhet, säger biträdande överläkare Cathrin Hällström.

Superstjärnans idéer lever kvar – 199 år senare

Att tvätta händerna mellan varje patient har inte alltid varit självklart i vården. Lika lite som rena lakan, diskade bestick och frisk luft. Men den 12 maj för 199 år sedan föddes Florence Nightingale, och gjorde rent hus med sjukvården. Något som satt spår i både vård och forskning, än i dag.

LIVSVIKTIGT ROLLSPEL I KATASTROFLÄGE

Det sprakar till i kommunikationsradion Rakel på Intensivakuten i Solna. Regionen rapporterar om explosioner på Stockholms central. Minuter senare kommer de första patienterna till akuten. De första av många, allt inom ramen för övningen Surge Capacity, som hölls den 9 april i Solna.

INTENSIVENS MEDARBETARE I NÄRBILD

FILM. Intensivvården på Karolinska spänner över många yrken och roller. Här möter du några av alla våra intensivvårdsmedarbetare, för en insyn i vad de gör på jobbet!