Unik operation av resistent TBC

Kycklinggula, heltäckande skyddsdräkter och ett operationsrum försett med undertryck. Så såg arbetsmiljön ut för det högspecialiserade operationsteam på Karolinska som nyligen tog sig an en patient med superresistent lungtuberkulos.

Anders Tunström hjälper Maire Roosmann med skyddsdräkten vid högriskoperation av TBC.

En patient ligger på operationsbordet i Solna. Runtom rör sig kirurgen, assisterande kirurgen, narkosläkaren, narkossjuksköterskan och två operationssjuksköterskor. Ett susande hörs från fläktar inuti de stora, gula, heltäckande dräkter som vårdpersonalen bär under sterilkläderna.

– Det är lite konstigt att inte bära munskydd, men annars känns det bra och tryggt härinne, säger operationssjuksköterskan Maire Sillanpää Roosmann bakom sin ”hjälm” av genomskinlig plast som kröner skyddsdräkten.

Det är totalt tredje gången som ett ingrepp på en patient med superresistent lungtuberkulos utförs på Karolinska i Solna. Ett ingrepp som kräver samverkan mellan flera team på sjukhuset för att inte riskera spridning av resistenta bakterier.

Patienten, en utomlänspatient som framgångsrikt har behandlats med tbc-läkemedel på infektionskliniken, Östra sjukhuset i Göteborg, är drabbad av en extensivt resistent, även kallad superresistent, tuberkulos. Alltså tuberkulos motståndskraftig mot två av de viktigaste förstahandsläkemedlen mot smittan, samt två av de viktigaste andrahandsläkemedlen.

– Visserligen har patienten svarat bra på läkemedelsbehandlingen och är inte längre smittsam, men den förstörda ovanloben i ena lungan behöver opereras bort, bland annat för att minska risken för återfall när behandlingen avslutas. Det finns en risk att levande resistenta bakterier finns kvar och sprids när bröstkorgen öppnas i samband med operation, och därför har vi valt en hög säkerhetsnivå, förklarar överläkare Judith Bruchfeld, patientflödesansvarig tuberkulos, nationell expert på sjukdomen och samordnare av teamet som förberett operationen.

Operationen genom ett fönster i dörren till operationssalen.

På plats i Solna finns därför ett högisoleringsteam från patientområde Infektion, Huddinge, under ledning av sjuksköterska Katherine Nyberg. Hon har försett operationsteamet med heltäckande dräkter, av den typ som används vid exempelvis ebolasmitta. Parallellt håller ventilationsexperter koll på att undertrycket i operationssalen fungerar prickfritt. Allt för att inte riskera spridning i sjukhusluften av den superresistenta bakterien.

– Tuberkulos, med eller utan resistens, kräver högspecialiserad vård och samarbete över specialitetsgränserna. Vi behov av kirurgi, som i det här fallet, är samarbetet om möjligt ännu viktigare, fortsätter Judith Bruchfeld.

En multiprofesionell konferens inför operationen.

Det nya arbetssättet implementerades 2014, i samband med den förra operationen av en tidigare patient med superresistent tuberkulos.

– Denna gång kunde vi förfina samarbetet ytterligare med ett team bestående av patientflödesansvarig TBC vuxen, högisoleringsteamet från Patientområde Infektion, Vårdhygien, Thoraxkirurgi, Thoraxanestesi, PMI Bukoperation samt ventilationsingenjörer och ventilationstekniker, säger hon.

Från och med nästa år, när samtliga verksamheter har flyttat in i den nya sjukhusbyggnaden i Solna, kommer högisolerade operationer att kunna utföras även där. Två operationssalar, med slussar och specialventilation där undertryck kan skapas, står snart klara. Ytterligare en likadan sal byggs i den nya sjukhusbyggnaden i Huddinge.

Det ingrepp som utfördes var en så kallad thorakatomi, en öppen kirurgi där kirurgen Mamdoh Al-Ameri går in mellan revbenen, in i lungsäcken och opererar bort den skadade lungloben.

– Det var svåra sammanväxningar i lungan på grund av kroniska inflammationer, ett välkänt problem vid TBC. Så operationen tog tid och krävde stor försiktighet för att inte skada lungans oskadda delar. Men det gick bra och patienten är stabil nu, berättar Mamdoh Al-Ameri efter operationen.

Personerna i operationslaget är, förutom att de är erfarna, vana vid ett tajt samarbete. Narkossjuksköterska Christiane Bröcker menar att det faktum att medlemmarna i operationsteamet känner varandra så bra, ger stora fördelar både för patient och personal vid den här typen av högriskoperationer.

Att arbeta med skyddsdräkt innebär ett stort avsteg från det normala. Dräkten är både otymplig och begränsar synfält och skärpa för vårdpersonalen. Men narkosläkare Mark Larsson konstaterar:

– Även om fläkten i dräkten gör det svårare att höra varandra, fungerade kommunikationen lika bra som vanligt.

Kirurgen Mamdoh Al-Ameri håller med:

– Det var tungt för ryggen på grund av att fläkt och luftfilter satt där, men allt gick jättebra.

Operationssjuksköterskan Jenny Persson koordinerade den unika operationen, ett jobb som har tagit drygt två veckor att förbereda. Ventilation, skyddsutrustning, operationspersonal och operationsutrustning behövde vara genomtänkt och förberett i varje detalj:

– När vi väl var påklädda skydds- och sterilkläder och hade gått in till patienten fick ju ingen komma vare sig ut eller in i salen förrän allt var klart. När patienten var färdigopererad, sent på eftermiddagen, skulle vi dessutom ta hand om allt som eventuellt kunde vara smittsamt, berättar Jenny Persson.

Förutom att hela operationsteamet sprejades med sprit när de kom ut från salen, utfördes en noggrann desinficering av väggar, golv, kablar, don, maskiner – helt enkelt varenda liten pinal som fanns i rummet under operationen. Därefter släpptes väteperoxiddimma ut i rummet för att ytterligare tränga in i och desinficera svårforcerade utrymmen. Först därefter kunde ventilationen återställas till det normala.

– Det har varit mycket förberedelser och efterarbete för att kunna operera patienten och på så sätt bli av med sjukdomen, liksom för att minimera risken för luftburen spridning. Men jag har känt mig väldigt trygg, det har gått jättebra, säger Jenny Persson.