Hjärtpumpar allt bättre

Vid hjärtsvikt räcker inte hjärtat till för att pumpa så mycket blod som kroppens organ behöver. Vid mycket svår hjärtsvikt kan en hjärtpump hjälpa till med det. Utvecklingen har gått fort framåt. På sikt tror man att pumpen kan ersätta transplantation.

Det finns olika grader av hjärtsvikt, alltifrån lindrig till svår och det är inte alltid lätt att upptäcka sjukdomen.

– Beräkningar visar att vi skulle kunna fånga upp fler patienter med svår hjärtsvikt som kanske vore betjänta av transplantation eller hjärtpump. En förklaring är att det kan vara svårt att i tid verkligen förstå hur dålig en patient är. För att möta detta kan vi i vården bli bättre på att använda fler objektiva mått, som till exempel skattningsskalor för att bedöma risker och patienternas tillstånd, menar Peter Svenarud, kirurg vid Thoraxkliniken, Karolinska Universitetssjukhuset.

Hjärtsvikt är ett allvarligt tillstånd och svår hjärtsvikt har dålig prognos. Överlevnaden är ungefär lika låg som för de svåraste cancerformerna.

– Vi vet också att hjärtsvikt ökar dramatiskt, alltfler drabbas främst på grund av att vi lever längre, säger Peter Svenarud.

De som har svår hjärtsvikt och inte kan transplanteras erbjuds numera en hjärtpump som permanent lösning.

– Patienter med hjärtpump kan leva ett självständigt, ganska normalt liv med god livskvalitet i ytterligare några år, tack vare att det har skett en dramatisk utveckling av pumparna.

Det finns många skäl till varför en patient inte kan transplanteras. En viktig faktor är ålder. I Sverige är det till exempel ovanligt med transplantation för patienter över 65 år. Personer med svår hjärtsvikt som nyligen har haft cancer kan inte heller transplanteras.

En vanlig användning av hjärtpump är i väntan på transplantation. Det kan ta lång tid att vänta på ett nytt hjärta, ibland upp till ett år. I dag har 30-50 procent av de som väntar på ett nytt hjärta hjärtpump. Dessutom finns det en mindre grupp patienter som väljer att behålla pumpen istället för att transplanteras.

– De här patienterna mår kanske så pass bra med hjärtpump och samtidigt vet man att en hjärttransplantation i sig innebär en risk på 10-15 procent att inte överleva, säger Peter Svenarud.

Är det bättre med ett nytt hjärta jämfört med hjärtpump?

– Vi ser hur patienternas överlevnadskurvor börjar närma sig varandra. Transplantation har länge varit ”gold standard”. Och om man är transplantabel är en hjärtpump än så länge inte ett lika bra alternativ som ett nytt hjärta. Men med den snabba tekniska utvecklingen av pumparna finns förhoppningen att det ska bli lika bra och ett fullgott alternativ till transplantation. På sikt kan nog hjärtpump ersätta transplantation.

En nackdel med hjärtpump är att man inte blir lika fri som efter en transplantation. Man behöver alltid ha tillgång till laddade batterier. Sedan krävs även kraftig blodförtunning för att det inte ska uppstå blodproppar i pumpen.

Men både transplantation och hjärtpump är avancerade behandlingar, där efterbehandlingen är det komplicerade. Efter en transplantation behöver patienterna ta immunnedsättande läkemedel resten av livet.

I Europa och världen är användningen av hjärtpump betydligt större än i Sverige, både volymmässigt och procentuellt. Detta hänger ihop med bristen på organ som är större utanför Skandinavien, men det beror också på resultaten och teknikutvecklingen.

Hjärtpumpar började utvecklas under 1960-70-talet. Då handlade behandling med hjärtpump om att få patienter med svår hjärtsvikt att överleva i väntan på ett nytt hjärta. Pumparna var stora, låg utanför kroppen och hade flera slangar som gick in i kroppen till hjärtat. Patienterna var sjukhusbundna och bodde på kliniken tills det var dags för transplantation.

De första pumparna efterliknade hjärtat och pumpade blodet pulsativt. Dagens pumpar har en propeller som gör att blodet pumpar kontinuerligt, utan puls. De blir allt mindre och är helt inopererbara, det enda som sticker ut genom huden är en smal elsladd. Sladden kopplas till en styrenhet med batterier som man bär med sig i till exempel en axelväska.

Elsladden som sticker ut ur kroppen är ännu en skör del. Det är relativt vanligt med infektioner, ofta av den lättare sorten som kan hanteras med sårvård, omläggningar eller antibiotikakur.

– Redan nu finns system utan utstickande kabel. De är helt inplanterbara och energi överförs genom huden med induktion. Det är nästa steg i utvecklingen. Och när dessa börjar användas mer så kommer också användningen att bli enklare och attraktivare, säger Peter Svenarud.

Publicerad i nr 2/2013.